Var hos barnmorskan idag. Är öppen tre cm och tappen var mycket mogen.
Många tankar om huruvida jag vill att det ska komma igång nu eller inte. Är rätt trött så en till natt med sömn vore inte fel. Men om den blir som denna natt så var det mest svettigt och molande värk. På nåt sätt känns det utsatt att ha värkar på natten. Man är ganska ensam i sin smärta. Det är man ju hela tiden men blir extra påtagligt när man ligger där i mörkret.
Vår hiss är sönder så skönt att planen är att föda hemma. Skulle inte palla alla trappor mitt i ert värkarbete.
Är lite nervös inför smärtan. Hur lång tid det ska ta. Vilka komplikationer som kan uppstå. Att när bebisen är ute så är jag mamma till två. Magen försvinner och kommer aldrig åter. Det här kanske är sista kvällen med magen. Jag är samtidigt så trött på den. Men förändringar är alltid förändringar. Jag har svårt för dem.
Kan inte fatta att vi ska ta hand om en bebis. Vår bebis. Kommer det kännas naturligt? Min dotter blir storasyster. På samma gång, bebisen finns redan, det är lite skinn som skiljer oss åt. Den finns där så nära men ändå långt bort. Inuti min kropp. Snart utanför.
