Känner mig rastlös. Natten mellan söndag och måndag var jag klarvaken med regelbundna värkar som gjorde och ont och krävde koncentration och andning för att hanteras. Var helt säker på att det var på g. Meddelade maken och ungefär samtidigt som jag tog orden i munnen så upphörde allt värkarbete. Vi var vakna till fem och sov sen till åtta. Då gick jag med dottern till förskolan och mannen åkte till jobbet. Sov under dagen och på kvällen kändes det som att det kanske skulle komma igång igen. Men inget mer hände. Istället sov jag sex oavbrutna timmar till tisdagen. Gick upp tog dottern till förskolan och åkte till Ikea. Vid tvåtiden kroknade jag, åkte hem och vilade, men inget mer händer. Igår onsdag vaknade jag också upp efter en natt med helt okej sömn, men kände mig väldigt trött. Efter att jag lämnat dottern så gick jag hem och sov i två timmar. När jag vaknade hade jag molande värk i ryggslutet. Trodde att det kanske var på gång, men det avtog när jag reste mig ur soffan. Hämtade dottern, var en stund i parken tillsammans med min mamma. Har inte varit själv med dottern någon eftermiddag denna vecka. Orkar inte med alla konflikter som uppstår just nu. Speciellt när vi är ensamma. På kvällen igår kom molandet tillbaka. Tyckte nog att värken kom regelbundet och inte hela tiden. Gick och la mig och trodde att det skulle hålla mig vaken men jag lyckades somna och kände av värken till och från under natten. Var trött när jag vaknade vid åtta. Har lämnat dottern och plockat och fixat lite i hennes rum. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Vila, se en film eller plocka mer här hemma.
Kanske var det så att bebisen tyckte att jag skulle sluta jobba och varva ner? Otroligt frustrerande är det i alla fall att den lurades så där. Nu känns det bara jobbigt att vänta. Dessutom har nu alla runtomkring förväntningar på att den ska komma NU och frågar om den har kommit. Känner mig nästan tvungen att rapportera till jobbet att den inte kommit, varje morgon. Men det är ju bara dumt. Skulle jobbat måndag, tisdag denna vecka, men så blev det inte nu. Vilket känns som ett lite snöpligt avslut. Jaja, nu längtar jag till att bebisen är ute och semestern börjar. Många lediga veckor tillsammans hela familjen. Kom nu lilla bebis. Kom kom.
