Jag såg fram emot att vara själv med dottern, då mannen skulle iväg i fyra dagar tillsammans med kompisar. Inte helt själv, jag har mina föräldrar runt knuten, men ändå, lite tid då man inte har några förväntningar på varandra.
Såg framför mig hur jag skulle kunna hantera nätterna på det sätt jag vill, inte så att mannen lägger sig i, men jag vill gärna sköta detta amningsavslut själv. Har inte ens tagit upp med honom att jag planerar ett avslut, för jag vet hur svårt jag har att stå emot de bedjande ögonen och den lilla munnen som ber om oh, vilket är ordet för att hon vill ha.
De första två nätterna sov hon som en stock. Några gånger vaknade jag av att hon lät lite i sömnen men inga skrik eller riktiga uppvak som det brukar vara. Tredje natten sov hon sämre och vaknade och ville amma. Eftersom de två första nätterna funkat så bra så lät jag henne amma. Egentligen är det mest som att stoppa in den där nappen som hon inte använder. Ju mer jag tänker på det är det ju självklart att hon slutade med napp vid fem månader, eftersom jag alltid stoppade in bröstet på natten om hon vaknade. Hade jag först testat nappen så kanske hon hade fortsatt med den. Inte för att jag direkt sörjer att hon inte har napp, men vissa nätter hade det varit skönt att stoppa in en napp istället för något av mina bröst.
Lika som att det varit ganska så bekvämt att erbjuda välling istället för bröstet, men nu har vi valt denna väg och i slutändan tror jag vi alla kommer att vara nöjda med hur det blev.
Så var det skönt att mannen åkte bort? Lite skönt att få längta, men också tufft att sköta allt själv både på dagen och natten. Ingen som man självklart kan lämna över till även om mina föräldrar gör jättemycket. Vi har haft mysiga mornar och det är ganska skönt nu när det är natt att ligga och skriva det här för mig själv. Vilan på dagen har varit lite si och så, mest för att det har varit så varmt. Lite tufft har det varit att få rapporter om roligheter som mannen ägnat sig åt medan man själv plockat fästingar på katterna, lagat mat och försökt söva barn hela dagarna. Inte helt optimalt med mensvecka heller, då det påverkat tålamodet. Har inte känt av det förut, men det blev mer påtagligt nu när jag har varit själv. Efter semestern ryker spiralen. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli gravid på naturlig väg, men just därför kan jag lika gärna ta ut den i väntan på att vi tar beslut om hur vi går vidare med syskonfrågan. När kroppen äntligen känns som förut (nåja nästan) och barnet börjar bli mer självgående så ska man eventuellt försätta sig i den här situationen igen… Graviditet och förlossning, inget som lockar så där jättemycket. Men en liten bebis är desto mysigare.
