Hjälp vad svårt det är med amningsavslutet. Jag både vill och inte vill. Försöker hitta en medelväg där mjölkproduktionen går ner samtidigt som jag förklarar för dottern att mjölken kommer att ta slut en dag. Plus att jag försöker mig på något slags resonemang om att hon inte behöver amma på natten när hon vaknar. Inatt lyckades vi. Hemma (på landet nu) har hon sovit flera nätter utan att amma.
Det som känns skönt nu är att jag nästan helt slutat stressa över att mjölkproduktionen inte hålls igång morgon/kväll/natt eftersom jag ändå känner mig redo för ett avslut nu. Men vemodigt är det.
Lustigt också när jag tänker på min inställning eller uppfattning om amning innan jag själv fick förmånen att amma. Trodde aldrig att jag skulle hålla på så länge, 20 månader nu och hade egentligen heller inte funderat över hur ett avslut går till. Sen har det blivit lite mer ”komplicerat” i och med att vi inte vill ersätta amningen men välling eller ersättning.
Och alla som imponeras av att dottern inte har napp. De skulle bara veta att jag är hennes napp och har varit i 20 månader. Ibland berättar jag att vi fortfarande ammar, men inte så ofta. Orkar inte vara den som chockar. Många upplever nog oss som jobbiga ändå. Äter lchf, ger inte välling, pasta, ris och potatis till vårt barn. Har inga fasta tider utan låter dotterns styra en hel del. Låter henne välja mellan saker och uppmuntrar hennes klädintresse. Inte många rätt om man ska vara medveten och pk kanske.
