Det är fascinerande hur mycket hon förstår av det vi säger. När jag sa ordet gå igår så trodde hon att jag skulle gå. Hon blev jätteledsen och ville upp i min famn. Jag som har en ganska avslappnad inställning till det mesta, typ små saker som ligger på golvet och som i de flestas ögon är lika med kvävning, eller att det är okej att titta på tv eller att ge socker i små mängder (hör och häpna, trots att jag själv är lchf-frälst) till mitt barn, jag börjar känna lite olust inför det som visas på tv. Jag tror inte att det är hälsosamt att små barn ser för snabba klipp. Och nu när lilltjejen dessutom verkar förstå många många fler ord än vad jag kunde föreställa mig känns även det lite skrämmande. Man kan inte låta tv:n bara stå på. Men när man som vi bor trångt och har som största fritidssysselsättning att se på tv… ja då blir det lite knepigt.
När man säger har du strumpor på dig så pekar hon på strumporna. Hon kan sätta på sig sin mössa själv och försöker att sätta på sig både stumpor och skor om hon får chansen.
